Inglés

  •   Pronuncia: /baɪnd/ (AFI)

  Substantivo

bind (sg: bind; pl: binds)

  1. Apertarrabos, aperto, apuro, dificultade.
  2. Lata, molestia, fastío.
presente presente
(3ª persoa)
pretérito participio xerundio
bind binds bound bound binding

bind

  1. Amarrar, atar.
  2. Envolver.
  3. Vendar.
  4. Reberetar.
  5. Obrigar.
  6. Empastar, encadernar.
  7. Ligar, unir, vincular.