trono
Galego
- Pronuncia: [ˈtɾo.nʊ] (AFI)
trono1
Substantivo masculino
trono (sg: trono; pl: tronos)
- (Meteoroloxía) Ruído forte que acompaña ao alustro ao producirse unha descarga eléctrica na atmosfera.
- Ruído moi forte, estrépito, estrondo, tronido.
Traducións
- Alemán: Donner (de)
- Árabe: رعد (ar)
- Árabe marroquí: رعد ، صقيع (ary), رعد وبرق وصقيع (ary)
- Armenio: որոտ (hy)
- Baskir: күкрәү (ba), күк күкрәү (ba)
- Bambara: pɛrɛn (bm)
- Bielorruso: гром (be)
- Bonggi: dudug (bdg)
- Búlgaro: гръм (bg)
- Cabilio: tirmegt (kab), tarmegt (kab), iggig (kab)
- Cashinahua: aǧǧay (shy)
- Castelán: trueno (es)
- Catalán: tro (ca)
- Checo: hrom (cs)
- Chinés: 雷 (zh)
- Coreano: 우레 (ko), 천둥 (ko)
- Croata: grimljavina (hr)
- Cumuco: кёк кёкюрев (kum)
- Danés: torden (da)
- Eslovaco: hrom (sk)
- Esloveno: grom (sl)
- Esperanto: tondro (eo)
- Estoniano: kõu (et)
- Feroés: tora (fo)
- Finés: ukkonen (fi)
- Flamengo occidental: dunder (vls)
- Frisón: tonger (fy)
- Francés: tonnerre (fr)
- Grego: βροντή (el)
- Hebreo: רעם (he)
- Húngaro: mennydörgés (hu)
- Iacut: этиҥ (sah)
- Ido: tondro (io)
- Indonesio: petir (id)
- Inglés: thunder (en)
- Inuktitut: ᑲᓪᓕᖅ (iu)
- Islandés: þruma (is)
- Italiano: tuono (it)
- Kelabit: legkuʼ (kzi)
- Kotava: edi (avk)
- Koyukon: nełten (koy)
- Letón: pērkons (lv)
- Lituano: griaustinis (lt)
- Maia iucateco: huum chaak (yua), u peek chaak (yua)
- Neerlandés: donder (nl)
- Nganasan: кадюа (nio)
- Noruegués: torden (no)
- Nǀu: gǃuru (ngh)
- Palenquero: trueno (pln)
- Papiamento: bos (pap), dònder (pap)
- Persa: تندر (fa)
- Picardo: tonnòre (pcd)
- Polaco: grzmot (pl)
- Portugués: trovão (pt), ribombo (pt)
- Romanés: tunet (ro)
- Ruanda: kuba (rw)
- Ruso: гром (ru)
- Saami do norte: baján (se), joahca (se)
- Serbio: гром (sr)
- Songhai oriental: jiŋjiŋ (ses)
- Sranan: dondru (srn)
- Sueco: tordön (sv), åska (sv)
- Tagalo: kulóg (tl)
- Tártaro: күкрәү (tt), күк күкрәү (tt)
- Tártaro de Crimea: kök güdürdisi (crh)
- Turco: gök gürültüsü (tr)
- Turcomán: gök gürrüldisi (tk), gök gümmürdisi (tk)
- Ucraíno: грім (uk)
- Vasco: trumoi (eu), ostots (eu)
- Xaponés: 雷 (ja)
- Xeorxiano: ქუხილი (ka), ჭექა (ka)
- Xetá: tupan (tpw)
trono2
- Etimoloxía: do latín thronum; e este do grego antigo θρὸνος.
Substantivo masculino
trono (sg: trono; pl: tronos)
- Cadeira elevada en que se senta un soberano ou unha persoa de alta dignidade en algúns actos solemnes.
- (Por extensión) Representación do poder do soberano.
- Exemplo: Pretendente ao trono.